Idag hade jag riktigt mycket spring i benen
när det var dags för Spartacusstafetten igen.
Förra söndagen gick pappa och jag runt,
men idag hade jag en massa springlust.
Jag sprang nästan hela vägen så mamma fick gå
det fortaste hon kunde och vissa bitar fick hon faktiskt springa.
Här upptäckte jag att pappa och Simon
(som också var med och sprang idag)
inte var alldeles bakom oss längre.
Man kan ju inte stå och vänta när det är tävling.
Det var bara att springa vidare.
1,2 kilometer på 14 minuter blev det.
Längtar redan till nästa Spartacusstafett.
Kram Amanda